Klockan började ringa, vilket menades med att skolan var slut för dagen. Alla reste sig snabbt upp, utanför mitt klassrum yrade det av elever från alla årskurser. När jag låste upp mitt skåp trillade det ut ett kort, med stora bokstäver stod det Tjejkväll hos mig? Kom vid 20:00. Puss jag flinade åt texten och stoppade sedan ner det i min väska. Jag kopplade in hörlurarna i mobilen, den första låten som kom var If I lose myself, takten i musiken passade perfekt till min promenad hem. Solen sken och jag var tvungen att kisa för att kunna se något, våren var äntligen här, bara 2 månader kvar i skolan, bara 2 månader och sedan var jag fri från allt.

Klockan 20:00 stod jag utanför Natalies lägenhet, efter tre knackningar hörde jag någon komma springades mot dörren.

”Steephanie” vrålande Natalie innan vi omfamnade varandra. Hennes leende blev större när hon såg ner mot min hand, där jag höll en Ben and Jerrys glass.

”Något att dricka tjejen? ” Frågade hon mig glatt.

”Ta något gott, du vet vad jag gillar” Ropade jag tillbaka. När jag kom in i köket, stod hon med två glas framför sig, hon räckte den ena till mig och vi skålade glatt.

”Steph, vad vill du se för film? Jag tänkte den där nya med Miley Cyrus du vet, LOL eller vad den heter?” Hon satt och scrollade på datorn samtidigt som hon pratade med mig.

”Jo, men det blir säkert jätte bra. Jag hämtar skedar till oss.” Hon nickade gillande åt mig och jag gjorde det jag sagt. När jag kom tillbaka satt Natalie uppkrupen  i soffan, med glassen i ena handen och drickan i andra, det här skulle bli en bra kväll, en väldigt bra kväll.

”Titta på honom, åh han är så snygg, tänk hur underbara våra barn skulle bli? Stephanie, vad säger du? Jag får honom och du får alla killarna i One Direction.” Hon kollades frågade på mig efter sitt uttalande.

”Visst, jätte fina barn verkligen. Jag ser verkligen fram emot dagen som jag får se miniatyrer av dig springa omkring, verkligen.” Sa jag med ironi i rösten .

”Däremot One Direction kan jag lätt ta, han med lockarna är bara för sexig” Fortsatte jag.  Hon himlade bara med ögonen och återgick till att kolla på Douglas. Jag sneglade mot Natalie, som satt helt uppslukad och verkade njuta av varje sekund när Douglas Booth var med. Jag tog en sked med glass. Eftertexterna började rulla och Natalie kollade mot mitt håll och direkt fattade vi varandras vibbar. Hon tog upp första bästa kudde, precis som jag gjorde och vi började slå varandra, slå varandra med dunkuddar. Efter några slag började dunet att flyga överallt och leende vi båda fick på våra läppar var oslagbara. En mobil plingade till, vilket fick Natalie ur balans och det gjorde att jag fick in ett bra slag som gjorde att hon föll ner på soffan. Vi båda brast ut i en skrattaattack och så låg vi länge.

”Yes, jag vann” Utropade jag mellan skratten. Natalie räckte ut tungan och slog mig lite lätt på armen.

”Men du, vi har skola imorgon. Vad sägs om att vi går och lägger oss?” Sa jag gäspandes.

”Då får jag chans att drömma om Douglas, så det låter perfekt.” En gäspning lämnade hennes mun med. Efter en pratstund hörde jag Natalies tunga andetag, de blev tyngre och tyngre vilket betydde att hon hade somnat. Själv visste jag att denna kväll skulle bli sen, då tankarna på min bror kom. Det var 1 dag kvar tills han skulle komma hem, imorgon skulle jag få se min bror igen. Det var minst 9 månader sedan sist. Varje dag har jag oroat mig för honom, det som skrämt mig allra mest är att han kanske inte kommer hem. Beskedet kan komma, beskedet att han offrade sig för sitt land, han offrade sitt liv för andra människor. Fast jag kom ihåg orden som ekade i mitt huvud Jag kommer hem hel Steph, du behöver inte oroa dig. Jag älskar dig syrran.

Jag var precis på väg att börja skriva tredje meningen på min uppsats när jag hörde dörren öppnas och stängas. Alla ögon, inklusive mina riktades mot dörren, där personen som jag längtat ihjäl mig efter stod. Han log sitt fina leende och innan jag ens hunnit reagera stod han framför mig och jag var snabb med att omfamna honom. Ett leende bildades på mina läppar och tårarna började rinna.

”Luke, är du verkligen här? Jag kan inte fatta att du är, att du är här!” Jag försökte prata så tydligt som jag kunde.
”Ja syrran, jag är här. Precis lika oskadd som när jag åkte, det är så härligt att se dig Steph. Han pratade exakt som vanligt, i sitt normala tempo, med sin vanliga djupa röst.

”Det är overkligt, du förstår inte hur mycket jag saknat dig. Jag har fått panik när jag inte har haft något att bråka med, något att reta, något att slå, men nu när du är hemma igen, blir allt som vanligt” Jag märkte inte att alla lyssnade förens jag mötte alla mina klasskamraters blickar, jag log ursäktandes och tillsammans med min bror gick jag ut ur klassrummet.

”Vad vill du göra? Helt plötsligt har du vunnit en heldag med mig brorsan” pratade jag på.

”Jag vill äta McDonalds, det var nästan ett år sedan nu. Vi kanske skulle kunna åka hem sedan, jag skulle gärna vilja träffa resten av familjen.” han flinade samtidigt som han pratade

”Jo, självklart. Min bil står parkerad utanför, då drar vi oss mot McDonalds.”

”Förresten jag såg inte Natalie där inne, har hon slutat? Det skulle vara kul att se den lilla tjejen”

”Hon har bytt till en annan inriktning, så nu längre går vi inte på samma lektioner. Hon kan väl komma på middag ikväll, blir det bra?”

”Aha, det låter toppen” 

”Hur har du haft det? Jag har inte hört från dig på över 9 månader och det enda vi pratar om är McDonalds? Berätta mer nu” frågade jag honom nyfiket.

”Det har varit otroligt, både negativt och positivit. Varje dag har jag vaknat upp i mitt tält, med tjugotals andra killar runt omkring mig. Hela tiden har vi varit redo för något hemskt att hända, det som påverkade mig mest var när vi åkte till gränsen och vi var tvungna att skydda våran gräns. Totalt dog det 50 stycken, soldater och civila” Han såg ut att bli väldigt nedstämd när han pratade om det.

”Åh, Luke jag är ledsen”

”Det är sånt jag får snacka om på terapin. Förresten vad ska du ha? Jag beställer, du bestämmer plats” jag rabblade upp min vanliga meny och gick sedan för att ta ett fönster bord. Det kändes konstigt att kunna titta på sin brorsa, efter så många månader. Leendet som jag haft hela tiden blev större och jag kunde inte låta bli att börja gråta också.

”Eyy, lillen gråt inte, jag är levande, jag blev inte dödad som många andra, jag hade tur” Hans lugnade röst fick mig att slappna av lite och allt han sa var sant, han hade haft tur. 

Första kapitel är nu ute. Första kapitlet av Beyond The love. Det är ganska svårt att dömma en novell efter bara  ett kapitel, men jag uppskattar verkligen kommentarer! Nu har ni lära känna Stephanie pytte lite och även hennes två närmsta personer-Luke och Natalie. Ni kanske tycker att allt gick snabbt, men grejen är det att jag måste få igång novellen och Luke kommer snart med ganska stor grej, som kommer förändra allt. Pussar