Uppdatering-igen

Hej igen people! Jag har ingen skrivlust-at all,gällande denna novell, väldigt tråkigt tycker jag. Skolan tar upp alldels för mycket tid och det är jobbigt. Annars vill jag också spendera mycket tid med min familj och mina vänner, därför att jag måste sluta att vara inne på datorn hela tiden och bara slösa bort mitt liv. Jag tycker ärligt att den här novellen är riktigt dålig, jag vet jag har inte riktigt gett den en chans men jag gillar mer att skriva djupare texter, texter som har mer betydelse. 
 
Varje dag när jag går hemmifrån tänker jag att jag ska prova på något nytt, jag ska göra det annorlunda, vilket är svårt och det kan vara en utmaning. Det som gör att jag tar det där extra steget är min vilja, hela tiden tror jag på mig själv. Det låter hur töntigt och konstigt som helst att säga att detta är slutet på allt, slutet på den här korta novellen som jag ens inte börjat skriva. Jag skriver varje dag, noveller och texter som kommer från mitt hjärta. Jag kan skriva flera sidor och sen ta bort allt för det är för dåligt, jag har alldeles för stort prestations ångest och det är jobbigt. Det finns så många dåliga sidor av mig, men jag väljer att fokusera på det bra. Jag har ingen anning om varför jag väljer att skriva det här, för jag vet att det inte är många som kommer bry sig, men kanske har jag fel? Jag funderar på att starta en booooooost blogg, där jag skriver pepp och inspirations blogg, what do you think? Ja nu fick ni se en annan sida av mig. Det är väldigt tråkigt att skriva de här orden; Novellen avslutas nu. Troligtvis kommer jag inte komma tillbaka, men never say never. Hälsningar mig. 
Det finns fem killar som alltid kommer vara min inspiration. Varje dag kommer jag vara en directioner, för resten av mitt liv. En dag ska kommer jag att träffa mina största förebilder och då kommer mitt leende bli större än störst. Puss på er 

5 - Wrong

Flera dagar i skolan hade gått och det var redan Torsdag, imorgon var det dags för daten med Harry. Hela veckan hade jag gått och funderat på vad som kan gå fel, jag hade fokuserat på helt fel saker, nu var jag tvungen att fokusera på allt bra. Som alltid på Torsdagar gick jag och Natalie till ett cafe för att plugga. Dörren öppnades och det var en ung tjej som välkomnade oss. Direkt när vi kom in såg jag Harry, han satt med en blond tjej och tillsammans skrattade de åt något, som antagligen var riktigt kul. Vi satte oss några bord ifrån och än hade varken Harry eller Natalite märkt något, jag hade fortfarande ögonen på Harry och det som fick mig väldigt häpen var deras närhet. Snabbt kollade jag bort, så att han inte skulle märka mig. När jag kollade dit nästa gång, var deras läppar trycka mot varandra, mina ögon blev stora och de ända tankarna som snurrade i mitt huvud var att han var som alla andra killar jag varit med, han nöjer sig inte med en. Istället för att bara sitta och glo reste jag mig hastig och ställde mig framför honom.

Tumblr_m28exjr1qv1rs8fyfo1_400_large

It's not what you think..

”Okej Harry. Är det så här du behandlar tjejer? Det räcker inte med att du ska på dejt med en, utan du måste ha flera samtidigt?” jag var besviken på honom. Vi hade inte ens börjat dejta än, men varför reagerade jag som jag gjorde, varför? Vad höll jag på med? Både Harry och tjejen bredvid kollade häpet på mig.
”Det är inte som du tror..” började Harry, men jag avbröt honom snabbt.

”Nejnej, du sitter bara och kysser en tjej och sen imorgon byter du till mig? Visst Harry, du kör ditt eget spel. Men det spelet tänker jag absolut inte vara med att spela” Jag vet inte riktigt varför jag blev så upprörd, men på något sätt, brydde jag mig redan. Harry var speciell, trodde jag, ända tills idag. Jag gick tillbaka till Natalie och hon fattade vibben och snabbt lämnade vi stället.

”Stephanie jag är ledsen” började Natalie säga.

”Äsch, vi har träffat varandra en gång. Jag fick fel intryck helt enkelt” svarade jag enkelt. Men innerst inne var jag sårad, även fast jag inte borde. Harry brydde sig säkert inte ens…

”Jo, men Steph jag ser att du är upprörd, berätta för mig” hon kollade medlidande på mig.

”Upprörd är det rätta ordet, är det ens normalt att känna sig sårad efter en träff, som inte ens kanske räknas som en träff” jag försökte att prata normalt, men på något sätt var jag tvungen att ta i mycket för att få ut varje ord.

”Gumman, vi tar ett ord i taget. Jag lyssnar på dig, varsågod att prata” Jag var lyckligt lottad att ha en tjej som henne som bästa vän, otroligt lyckligt lottad.

 

Efter en timmes snack, hade jag fått rensat lite i mitt huvud. Vi hade kommit fram till att Harry inte var den vi trodde han varit eller Natalie tyckte på något sätt att han skulle få en andra chans. Jag däremot var fast beslutet att han var ett av mina misstag och tillslut efter flera om och men, gick Natalie med att Harry inte var den vi trodde. Jag ville egentligen också tycka som Natalie och innerstinne ville jag att han skulle komma och knacka på dörren och säga att det var en dubbelgångare jag sätt. Mina fantasier gick alldeles för långt, men det var normalt för mig. Daten imorgon, skulle den bli av? Skulle jag få den där middagen med Harry som jag drömt om de senaste dagarna, alla tankar rusade runt i mitt huvud.

”Nejmen hallå, ovanligt att se dig här Natalie” jag vred på huvudet och möttes av Luke. När han såg mig ändrades hans ansiktsuttryck.

”Stephanie, vad har hänt med dig” han skyndade sig fram till mig.

”Harry är orsaken. För att göra en lång historia kort, såg vi honom kyssas med en annan tjej, that’s all” förklarade Natalie snabbt.

”Harry, så som i Harry Styles, killen du ska på date med imorgon?” han försökte att möta min blick men jag skakade bara på huvudet.

”Date med Harry, nej det skiter jag i. Den killen förtjänar inte min uppmärksamhet, seså” Både Natalie och Luke kollade förvånat åt mitt håll. Jag försökte att verka stark, men varför, varför kändes det som det gjorde? Inte kan man vara kär efter ett möte, eller kan man?

 

Stämningen runt middagsbordet var pinsam, det var inga ord som ytbyttes utan bara blickar. Blickarna for mellan mamma och pappa, mellan Luke och pappa och mellan mamma och Luke. Igen vågade titta åt mitt håll, ingen vågade prata.

”Stephanie, du vet att man alltid ska gå vidare efter alla nedgångar, på något sätt kommer du alltid att fixa det” mamma kollade medlidande på mig.

”Ge er, prata på som vanligt. Det är inget stort som hänt, jag känner mig lite sårad, det är allt. Men som du säger mamma, efter alla nedgångar i livet går man vidare och det är precis det jag ska göra” jag pratade samtidigt som jag kollade runt på alla, det var inte meningen att jag skulle låta så arg, men det blev så av sig själv.

”Ledsen gumman, men det verkar ha påverkad dig en del, men som du vill, vi släpper det nu. Hur var det med Simon idag Luke, är hans pappa fortfarande sjuk” och där var samtalsämnet bytt. Jag kände mig ganska lättat att slippa förklara mer detaljerat, men jag visste att jag var tvungen att gå vidare, vad var det ens jag skulle gå vidare från?

Harry’s perspektiv:

”Vad tror du att du gör Miranda? Vad håller du på med?” jag kollade argt på tjejen bredvid mig.

”Kysser dina smaskiga läppar” hon slickade sig om läpparna medans hon pratade mig. Jag reste mig hastigt upp och gick ut ur cafet, men jag såg ingen Stephanie, hon var borta. Jag tog upp min telefon för att slå hennes nummer, men hennes telefonsvarare hördes på en gång. Bilden av hennes ansiktsuttryck när Miranda kysste mig, spelades om och om igen upp i mitt huvud. Varför hände det här mig? Imorgon var dagen jag längtat efter i flera dagar och troligtvis skulle det inte bli som jag tänkt mig. Det enda jag kunde göra nu, var att bevisa motsatsen, bevisa att jag inte var killen hon som hon nu fått uppfattningen om att jag var, den riktiga Harry Styles ska kliva in och fixa saker och ting. 


Längesedan nu! Vet att kapitlet inte direkt var som ni trott kanske, men jag ville få in lite drama och allt. Samtidigt blir det lite hejvilt allting, ena gången är Harry värsta gentlemannen och sen sitter han och kysser en annan tjej, vad händer? Kommentera era åsiker, Kram:)