Hela kvällen hade vi suttit samlade vid borden och ätit en lång middag. Samtalsämnena hade bara kretsat runt Luke, han berättade historier om allt som hänt under 9 månader. Bredvid mig satt Natalie och hon verkade också väldigt fascinerad av allt som Luke hade varit med om. Hela tiden när jag sneglade mot Lukes håll, satt han med ögonen på Natalie, betydde det något? Det kanske var därför Luke så gärna ville träffa henne tidigare idag eller inbillar jag mig bara? Istället för att tänka mer på det, fokuserade jag på samtalsämnen.

”Steph och Natalie, vill ni följa med och träffa en kompis till mig imorgon. Han var i samma trupp som jag och är riktigt trevlig” Luke kollade hoppfullt mot oss.

”Absolut. Hade ni tänkt att gå ut och äta eller?” svarade Natalie snabbt.

”Han är från Irland, men är här och hälsar på sin bror. Troligtvis skulle han ta med sig några andra kompisar. Ja, någon trevlig restaurang, har ni något förslag?” Fortsatte Luke.

”Nja, eller kanske den där nya som ligger vid vårat café, du vet” sa jag.

”Det låter jättebra, vad sägs om att vi ses där vid sju imorgon. Jag ska sticka ut med några kompisar. Tack för maten mamma” sa Luke. Pappa gav honom en menande blick och Luke la till ”och pappa”.

Natalie och jag följde Lukes exempel och vi reste oss och tackade för maten. Klockan visade 22:09 och vi kände oss båda lite hängiga så vi tog fram lite chips och satte oss framför teven, för att kunna sitta och glo på senaste avsnittet av Pretty Little Liars.

Solen sken in i mitt rum och jag sträckte mig efter min mobil, efter att ha slagit i nattduksbordet några gånger fick jag äntligen tag på den. På skärmen visades 3 nya meddelanden, allihopa från Natalie. ”Hej, glömde min tröja hos dig. Kan jag komma över? Puss” ”Du, jag kommer om 10 min” ”Svara, dyker upp om 1 min” och precis som hon skrivet slogs dörren upp och där stod en andfådd Natalie.

”God morgon på dig med sömntuta. Klockan är snart tolv, varför sover du alltid bort helgerna?” frågade hon mig.

”Åh du vet, sängen är den enda som älskar mig i stunden och den är så sköööööön” sa jag och drog ut extra mycket på ö:et.

”Toppen att du är vaken nu i alla fall, för du och jag ska ut på en liten shoppingrunda. Vi ska köpa nya kläder tills ikväll. Klä på dig, jag väntar nere i köket” Jag gjorde tummen upp mot henne och försökte ignorera hennes steg i trappan.

Natalies perspektiv:

”Jag måste bara fråga en grej..” började Stephanie.

”Prata på, jag lyssnar, jag svarar” sa jag.

”Okej, det här kan låta lite löjligt, lite överdrivet, men under middagen igår såg jag hur Luke kollade på dig, på det där sättet. Jag märker också att han snackar om dig mycket, är det något ni döljer för mig? Eller är det så att ni gillar varandra?” fortsatte hon

”Stephanie, han är din bror, jag är din bästa vän. Vad tror du om oss? Allt skulle bara bli stelt mellan oss alla, det är inget mellan oss. Det kommer heller aldrig bli något, så du kan vara lugn” svarade jag. Var det sanningen? Det hade inte hänt något mellan oss, vi har inget hemligt förhållande, men visst lite intresserad är jag nog. Fast jag skulle aldrig kunna avslöja det för Stephanie, aldrig, det skulle bli alldeles för mycket för oss båda.

”Skönt att höra. Jag håller med dig, allt skulle bli konstig” avbröt hon mig i mina tankar. Jag försökte att ge henne ett fejkat leende, vilket jag lyckades med då hon log tillbaka mot mig. När vi hoppat ur bilen styrde vi våra steg mot Forever 21, våran favorit affär gällande kläder. Direkt när vi kom innanför dörrarna hittade jag en enkel blommig kjol. Efter att ha tittat på den ett tag, valde jag att prova den, den skulle passa perfekt med ett vitt linne och ett brunt skärp. När jag hörde mitt namn ropas kollade jag upp och såg Stephanie hålla upp en mörkblå, vacker klänning. Jag gjorde tummen upp mot henne och flashade ett stort leende. Jag började gå mot omklädningsrummet, för att kunna prova kvällens klädval. När jag fått på mig kjolen gick jag ut och möttes av Stephanie som var iklädd den blåa klänningen.

”Wow, bara wow. Du ser otrolig ut bästis, du måste köpa” sa jag med munnen öppen.

”Kolla på dig själv snygging, men tack jag vet, klart jag ska.” svarade hon mig. Vi både avfyrade ett leende mot varandra innan vi gick in igen, jag snurrade några varv, så jag kunde se att den satt bra.

”Jag. Orkar. Inte. Gå. Mera.” sa Stephanie andfått.

”Vad sägs om en fika, kanske en smoothie, det var evigheter sedan vi drack det” svarade jag henne.

”Låter perfekt, mango som vanligt eller?”

”Du känner mig allt för bra, mellan stor” sa jag med ett flin på läpparna. Flera bord var lediga och jag tog det längst in, för att kunna få lite andrum. Jag tog upp min mobil och kollade på skärmen, ett meddelande från Luke ”Hej Nat, ville bara säga att du kan vara hos Steph hela kvällen så hämtar jag upp er båda två. Blir det bra? Xx” jag knappade in ett svar tillbaka ”Tjena Luke, det fixar jag! Vi ses senare x” Innan jag hunnit göra något annat dök Stephanie upp med två stycken smoothies i handen, genast ryckte jag åt mig en och började dricka, äntligen något gott.
”Vem var det du satt och smsade med? Någon hemlig kille du döljer för mig?” Stephanie försökte sig på en blinkning samtidigt som hon pratade med mig.
”Haha nej, faktum är att det var din bror. Han skrev bara att jag ska vara hos dig ikväll, så kommer han och hämtar oss” Svarade jag normalt.

”Aha okej, jag hade hoppats på något mer spännande, men du hoppas det kommer några snygga killar ikväll” sa Stephanie.

Lite segt kapitel, men snart kommer Harry in, i nästa kapitel faktiskt. Hoppas ni gillar kapitlet, kommenta gärna! Uppskattar all kritik ni ger mig, får se när nästa kommer. Självklart är det copy right på allt jag skriver, ni får absolut inte kopiera, absolut inte! Kram